Sofia Stenseth

Hur jobbar du, Sofia Stenseth, Chief Creative Officer på KIT?

Det här är det första inlägget i vår nya serie ”Hur jobbar du?”, där vi frågar intressanta människor om hur de får saker gjort. Först ut är KITs egna Sofia Stenseth.

Hej Sofia, berätta lite om dig själv!

Jag visste att jag skulle jobba med att ”skriva” när jag var 11 år och det var något av ett one way track. Började jobba som journalist med sommarjobb och frilansgrejer från att jag var 16 och fortsatte medan jag pluggade… historia… på universitetet.

Karriär i korta drag: Jag jobbade på lifestyle-magasin och contentbyråer från mitten av 00-talet och bytte till sociala medier i samband med att jag började på KIT 2016. Jag byggde upp KIT Beauty som vertikal under KIT-paraplyet och började sedan jobba med kunduppdrag på KIT Creative Studio. 2018 blev jag byråchef på Creative Studio, och i samband med att vi stöpte om hela verksamheten ökade ansvaret för hela KIT.

Du är Chief Creative Officer. Vad gör en sån?

Jag ansvarar för all personal och produktion för den del av verksamheten som är vår producerande byrå. I ledningsgruppen är det VD, jag och en person som är ansvarig för intäkterna. Så det är ansvarsfördelningen. Men jag gör allt från kommunikationsstrategier och kundpitcher till kampanjrapporter via en och annan video när jag behöver rycka in.

Däremellan försöker jag se till att alla som jobbar på KIT ska tycka att det är självklart och kul att gå till jobbet och göra det man är bäst på varje morgon (fast hemifrån nu då).

Vilka är de största utmaningarna du möter en vanlig jobbvecka?

Att få tiden och energin att räcka till och fördelas någorlunda jämnt? Jag försöker ägna tid åt att kommunicera och se till att den kunskap som vi hela tiden utvecklar överförs mellan medarbetare och till kunder, men det är något som inte alltid kommer naturligt för mig.

Det som är svårt med den balansen är att de olika uppgifterna tar så olika mängd energi kontra tid.

Jag har behov av att få isolera mig för att jobba fram större strategier och få djupdyka i vissa problem emellanåt. Så det är en balansgång som jag behöver jobba strukturerat med för att det ska fungera: Det kommunikativa i gruppen och det strategiska idéarbetet på kammaren.

Det som är svårt med den balansen är att de olika uppgifterna tar så olika mängd energi kontra tid. Energikrävande möten kan ta 20 minuter och en analys av en kampanj och optimeringsstrategi kan ta 10 timmar men kännas lätt och nästan som att det ger energi. Kalla mig gärna enfaldig, men det är en motsättning som jag tycker är knepig, för det gör att jag kan få svårt att växla mellan sådana uppgifter.

Hur har corona-pandemin förändrat hur du jobbar?

Med tiden tycker jag att alla videomöten vi har har utvecklat hur vi har möten överlag. Det finns flera positiva saker som har hänt i mina ögon:

  1. Man kallpratar inte på samma sätt. Vi kastas liksom in i varandras liv som människor, när kunden plötsligt måste hjälpa sitt barn med något mitt i mötet.
  2. Vi har kortare möten. Förut var möten alltid en timme. Man satte sig i rummet och fyllde upp den tid som fanns. Men nu vill de flesta vara effektiva och möten är ofta avklarade på 20 minuter.
  3. Fler dyker upp på möten. Jag höll i en workshop med ett stort företag och 13 personer från deras marknads- och kommunikationsavdelning var med. Det hade nog inte hänt om de hade varit tvungna att komma till mitt kontor för att vara med. Nu kunde vissa upptagna personer också glida in och ut i workshoppen utan att någon stördes.

Att man kan filma dragningar och lägga upp dem i efterhand gör också att det blir lättare för fler att ta del av kunskap – när vi liksom fimpar det där kravet på att alltid vara med i tid och rum för att få del av informationen. Så det är mycket positivt i mina ögon.

De rutinerna har ökat gemenskapen på flera håll, vilket har ökat allas samarbetsvilja över hela brädet.

Sedan har vi skapat nya rutiner internt för att stärka upp samarbetet och gemenskapen i vissa projekt där medarbetare har känt sig ensamma. De rutinerna har ökat gemenskapen på flera håll, vilket har ökat allas samarbetsvilja över hela brädet. Det kan vara så enkla rutiner som att införa ett par extra avstämningsmöten i veckan där fler personer förväntas delta än tidigare.

Vilka är dina bästa tips för att jobba hemifrån?

Tillåt dig själv att inte stå och laga lunch hela tiden. Beställ hem McDonalds om du har mycket att göra utan att skämmas. Var snäll mot dig själv.

Vilka appar och program klarar du dig inte utan?

Shit Pommes Frites, jag är väldigt enkel och försöker maximera funktionerna i de mest basic apparna och programmen som finns. Jag använder Notes till typ allt. Jag skissar upp budgetar, produktionsplaner och utkast till föreläsningar där. Jag använder Keynote för att göra allt från att layouta whitepapers till att göra, ja, presentationer. Videomöten tar jag helst i Zoom, och där spelar jag också in dragningar. Privat lyssnar jag mycket på ljudböcker i Audible i mobilen, och jag håller kontakten med teamet i Slack.

En något homestylad version av Stenseths skrivbord.

Vad har du på ditt skrivbord?

Just nu:

Korsstygn in progress.
  • En miniräknare – hatar att använda mobilens kalkylator.
  • Tre par hörlurar/headsets för olika behov.
  • Ett korsstygnsboderi och en kaffekopp med 1/3 kallt kaffe kvar i.
  • En gul pinne som man ska sätta på golfklubban när man tränar, samt en skärm, en svinsnabb mus och tangentbord som är kopplat till min privata gaming-dator.
  • En gigantiskt musmatta, två inte alls så lästa exemplar av HBR som jag önskade och en tom iprenkarta.
  • En svart tuschpenna och min bullet journal.
  • Och en tumstock, tydligen?

Vad använder du för prylar och verktyg?

Den fysiska miniräknaren, min mobiltelefon, headset, laptop för jobb (Macbook Pro från 2016) och en gamingdator (Lenovo Legion Tower). Läsglasögon från Lindex.

Hur strukturerar och planerar du din tid?

Tidigare i livet var det nog med fantasi och två hårt hållna tummar. Jag har gått igenom massor av metoder för att hitta ett sätt att kontrollera tillvaron och insett att det enda som spelar roll är att man är konsekvent med hur man gör.

Det gör att jag också måste reflektera över vissa arbetsuppgifter som jag hela tiden skjuter framför mig.

Jag har fastnat för Bullet journal-metoden (men jag hoppar över allt ritande och pyntande). Det gör att jag också måste reflektera över vissa arbetsuppgifter som jag hela tiden skjuter framför mig. Jag upplever en kontroll över vad som faktiskt blir av och vad som måste delegeras. Så jag sätter mig med den varje morgon, uppdaterar under dagen, checkar av och flyttar fram eller delegerar på kvällen.

Vilket är ditt bästa lifehack?

Berätta inte för någon, men om jag är tröttast i världen så köper jag färdiglagad, skivad kyckling i förpackning och en flaska Teriyaki-sås. Värmer allt i en kastrull och kokar ris i riskokaren. Barnen älskar det och jag kan göra det utan att slå på hjärnan. Riskokaren i sig är ett lifehack.

Vad gör du för att slappna av och ladda batterierna?

Golf = offline.

Alltså – jag spelar dataspel. League of Legends eller Diablo, när det kommer en ny säsong. Det är framför skärm och det kräver extremt fokus vilket gör att alla kanske inte skulle kalla det avkopplande, men det gör att jag tvingas sluta tänka på jobbrelaterade problemlösningar.

Andra stunder kan jag stå och vattna blommor i min trädgård eller brodera, men då maler tankarna så det blir faktiskt inte lika avkopplande som en intensiv LoL-match. Och så spelar jag golf. När jag kan ta mig tid så finns det en enormt härlig känsla att bara ge sig ut på golfbanan och stänga av telefonen. Även om jag är sämst på golf. Men det är väl ett livsarbete in progress att bli bättre på det.

Har du något sidoprojekt du vill berätta om?

Jag har bara sidoprojekt i fantasin. Jag har ingen tid eller ork att förverkliga dem. Men jag har en lista på 23 böcker jag vill skriva. Jag vill starta en bokhandel som endast säljer internationella deckare – med en detektivklubb för barn i ett bakre rum.

En luftkonditionerad fristad för kissnödiga affärskvinnor

Och jag vill starta en kedja med offentliga toaletter för kvinnor mellan möten på stan. Som alltså inte bara är toaletter utan en liten lounge för att pausa lite, pudra näsan, sitta ner och ta av sig skorna. Och gå på toa så klart. En luftkonditionerad fristad för kissnödiga affärskvinnor. Boom! Cash money. Not.

Vad vet du idag, som du önskar du hade vetat i början av din karriär?

Att ingen utom jag har min rygg. Jag har tillbringat flera år åt att skylla på andra som har utnyttjat mig eller spelat ut mig, kastat mig under bussen och så vidare, men insett att jag får skylla mig själv om jag inte ser upp med andra människors intentioner.

Jag måste lita på min egen analys av läget.

Jag kan inte gå omkring och lita på andra eller tro att deras råd faktiskt kommer att vara det bästa beslutet jag kan fatta. Jag måste lita på min egen analys av läget, fatta det beslut som jag vill – även om jag även lyssnar in personer jag anser mig kunna lita på – och agera så som jag vill att konsekvenserna av beslutet blir. Att basera mina beslut på på fakta och inte på fantasier och förhoppningar. Annars kommer jag aldrig någon vart.